"Ett tag gick boken under namnet Bokjävel"

Anton Berg är egentligen trött på mord och förtvivlan efter sex säsonger av podden Spår. Ändå handlar radioprofilens debutroman De Aderton om precis samma sak: brott och straff, sanning och lögn.

ANNONS
|

Först Podden Spår, nu en spänningsroman som bland annat vidrör Palmemordet. Vad drar dig mot brott och straff, tror du? Något i barndomen?

– Haha, bra fråga. Brott och straff är så basalt, så bibliskt på något vis. Sättet vi tar hand om de här frågorna säger så mycket om hur vi som samhälle mår. En röd tråd för mig har alltid varit att jag har hakat upp mig på orättvisor, stött på saker och tänkt ”det här vill jag berätta om”. Det låter kanske jävligt tråkigt, men det har alltid funnits någon slags vilja hos mig att folkbilda. Farsans fel som är lärare kanske. Jag har under hela mitt liv haft berättelser nära: Mamma var bibliotekarie, vi hade otroligt mycket böcker hemma. Hela bastun var ett stort boklager. När jag var liten brukade jag sätta ihop riddargubbar i Lego och sen skriva små berättelser om dem.

ANNONS

Hur länge har idén om De Aderton funnits i ditt huvud?

– Idén föddes för tio år sedan. Jag började inom mitt jobb på radion att se återkommande mönster. Samma människor som återkom igen och igen i brottsutredningarna. ”Fasen, här är ju denna åklagaren igen, vad är det med den här tjommen då, den här tjänstemannen”. Boken föddes på något vis ur det, ur någon slags konspiratorisk känsla.

LÄS MER:Skandalkomikern utmanar med litterär podcast

Du är en person som gillar att gräva långt ner i saker, framför allt då gamla brott. Något som i allra högsta grad är närvarande även i De Aderton. Varför gillar du det?

– Det är roligt att odla något, att gå tillbaka och lyfta på saker. Det går väldigt fort för oss som samhälle att slå fast vedertagna sanningar på lösa grunder. I fallet med Kaj Linna behövdes det till exempel väldigt lite för att fälla honom, lika lite för att fria. Jag har lärt mig vissa saker efter att jobba med brott och straff, och det är svårt förklara detta utan att låta lite knäpp. Men det finns svaga länkar överallt. Jag har lärt mig vissa saker efter att jobba med brott och straff, och det är svårt förklara detta utan att låta lite knäpp. Men det finns svaga länkar överallt. Det finns duktiga och sämre yrkesmän inom alla yrken, och även inom rättsapparaten begår man fel och misstag, presterar dåligt. Det där sporrar mig till att gräva i historien. Jag bär på ett visst myndighetstrots, har nog fått det från farmor.

ANNONS

Av alla namn du kunde välja i hela världen, varför har du valt att döpa huvudpersonen i De Aderton till Axel Sköld?

– Efternamnet kommer få sin förklaring i boken. Först hette Axel egentligen Alexander Grimm, men efter ungefär ett halvårs skrivande insåg jag att min grannes tvååriga son heter precis samma sak. Det var lite lustigt, då blev jag tvungen att ändra. Namn är verkligen jättesvårt, överlag. Alla kan inte heta Jonas Jonsson eller Lisa Andersson, det måste sticka ut, det måste gå hyfsat fort att säga.

LÄS MER:Trio blottlägger hjärnans mysterier

Tröttnar man inte på att, som du, hasa genom mord och förtvivlan efter ett tag?

– Jo, det gör man absolut. Efter sex säsonger av Spår har det blivit lite jobbigt att ha vara i kontakt med den sidan av samhället. Lögnen finns alltid närvarande, sanningen är en sällsam gäst. Därför var det ganska skönt att skriva en bok som var helt fiktiv. Dokumentärt berättade är alltid en kamp mellan att berätta på ett spännande vis, och att berätta på ett sant vis. Du får aldrig göra avkall på sanningen. I en roman slipper man detta, och även mycket annat som man behöver göra som journalist. Man slipper till exempel jaga folk som inte svarar. I en roman skriver man bara in att personen svarar, och sen skriver man själv ut personens perfekta svar, det är bekvämt.

ANNONS

Är du trött på att skriva nu, när hela processen håller på att nå sitt slut?

– Ja, under ett tag i mars månad gick boken under namnet Bokjävel. Men nu börjar har vi stramat upp en hel del, och allt ser bra ut. Jag har även skickat boken till min bästa vän för genomläsning, som ännu inte har sagt upp bekantskapen, vilket känns lovande.

De Aderton släpps 6 november 2018.

ANNONS