- Minst sagt. Känner mig som Phil Collins när han tog sig det miljövänliga besväret att flyga över Atlanten och uppträda på två platser under Live Aid-galan på 80-talet. Inga jämförelser i övrigt.
Om vi börjar med IFK Göteborg-Örgryte, vad har du för bästa derbyminnen?
– Det är svårt att inte nämna de fyra nästan utsålda hus lagen ordnade på Ullevi 2002 och 2003. Och förstås SM-finalen 1985, samt ett helt galet derby från en tidig Real Blåvitt-upplaga 1998, när Öis vände underläge 0-2 till seger 5-2. Jag tror Svante Samuelsson kommer ihåg den matchen med.
Förr hade vi något som hette Triangelserien, där IFK Göteborg, Gais och Örgryte spelade. Borde vi inte återuppleva den traditionen med fler derbyn på försäsongen?
– Vi skrev ju om det här häromdagen och visst … derbyn är alltid kul på pappret, men jag minns med förskräckelse den mättnad som infann sig säsongen 2000, då fem Göteborgsklubbar i allsvenskan dödade all exklusivitet kring begreppet derby. Samtidigt kan man väl säga så här: Hellre Blåvitt-Gais inför 2500 åskådare i PSA än Blåvitt-BP på Bravida inför 450 ensamma själar. Jag är pro Triangelserie.
Så här långt då, vad är plus, minus och rimliga förväntningar hos IFK Göteborg?
– Plus för defensiven och det tålmodiga arbete som pågår att bygga nytt, på alla plan. Minus för att det är lite för mycket upp och ned, framför allt har anfallsspelet mot bättre lag lämnat en del i övrigt att önska. Men det kommer väl? Förväntningarna är historiskt låga. På kort sikt. På lång sikt, vad nu det är, är förväntningarna att IFK som klubb som skall ta en tydligare position i förorterna, fortsätta locka och förädla lokal talang och – förstås – vinna en och annan titel.
Och motsvarande hos Örgryte?
– Bli ett lag på övre halvan i Superettan. Lyckas de med det har de gjort det bra. Den ständiga drömmen om allsvensk återkomst? En sak i taget.
Lycka till den här spännande lördagen, hur och var följer vi dig?
– Ja, säg det! Jag gissar att du vill att jag skall svara på gp.se och i tidningen.
