Olika skott på varg i Sverige och Norge
Sverige och Norge har till stora delar gemensamma rovdjursstammar, men helt olika politik på området. Nu vill forskare skapa nätverk över gränsen för att få en mer samordnad rovdjursförvaltning.
När till exempel vargarna och järvarna är på den svenska sidan skyddas de, medan de riskerar att skjutas på den norska sidan. På så vis får båda länderna sin rovdjurspolitik motverkad av grannlandets.
För i Norge har politikerna bestämt att 30 vargar kan vara tillräckligt, och nu under vintern har vargar för första gången fått skjutas i den norska så kallade vargzonen invid svenska gränsen – där de tidigare har varit fredade.
I Sverige ska vi ha tio gånger så många vargar som i Norge, alltså minst 300. Och med andra rovdjur är situationen liknande, till exempel kan Sveriges runt 600 järvar leva farligt om de råkar korsa den osynliga gränsen till Norge.
– Man skapar problem för varandra, där Norge under ett antal år har haft en ganska omfattande jakt på järvstammen för att minska den ner till sitt mål. Sverige har samtidigt haft målet att den ska öka, eftersom den låg lägre än målet tidigare, säger järvforskaren Jens Persson.
Och nu har forskarna inom det svensk-norska projektet Grensevilt börjat bygga upp en resursgrupp för att få ett bättre och mer forskningsbaserat samarbete i rovdjursförvaltningen. Uppåt ett tjugotal nyckelpersoner ska ingå och planen är att de ska ses i ett första möte i slutet av april. Det handlar om skogs- och lantbrukare, lokala länsstyrelser, intresseorganisationer och forskare.
– Vi ska skapa nätverk där forskning och förvaltning på båda sidor gränsen börjar samtala, planera och genomföra förvaltningen på sätt som inte gjorts tidigare, säger Håkan Sand, vargforskare på Grimsö forskningsstation.
Hanna Dittrich Söderman, vilthandläggare på Naturvårdsverket, säger i en kommentar att det redan finns mycket kontakter över gränsen, men att det är bättre ju mer samtal och samverkan det blir mellan länderna och olika grupperingar inom den ofta infekterade rovdjursfrågan.
– Det finns, men kanske inte riktigt med det här perspektivet, så det är nytt och positivt. Vi tjänar alla på att fördjupa dialogen med varandra, säger hon.
