Hur ska eleverna lära sig svenska, tänkte ni?

SFI-läraren: Privata aktörer ger en usel utbildning – invandrare får aldrig chansen att lära sig språket

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2018-01-06

helskärm

DEBATT. Att studera utbildningen ”svenska för invandrare” borde vara en plattform för att lära sig språket och att integreras i samhället. Tyvärr sköts inte denna utbildning som den ska.
Privata aktörer får i för hög utsträckning ta över utbildningarna och kontrollen av dem är för svag. Det är dags att lyfta på locket till en i många fall alltför mörk verksamhet.

Sverige är en demokratisk välfärdsstat. Det medför grundläggande värden som ska upprätthållas. De ska bygga på jämlikhet och demokrati, vilket speglas i skollagen. Vi har en stor grupp invandrade människor som förväntas lära sig språket.
Att kunna tala svenska är ett grundläggande krav för att gå vidare i integrationen. Det finns en samsyn i detta från arbetsmarknad och fortsatta studier.

Tendensen finns över hela landet men jag tar Västerås stad som exempel då min erfarenhet är därifrån. Där har man helt lagt ner den kommunala SFI:n till förmån för privata aktörer. Populära fraser används som ”de vann upphandlingen” och ”det är marknaden som styr”. Sedan är det klart, rättfärdigat. Problemet är att fraserna är tomma.
Det som sker är egentligen ett systematiskt osynliggörande av utbildningen och de elever som går där. SFI-eleverna hamnar som grupp i underläge då de inte  behärskar språket tillräckligt och inte har tillräcklig kunskap om systemet och sina rättigheter. Det leder till att många utbildningar kan skötas nästan hur som helst. På pappret och i retoriken ser det bra ut. Jag har arbetat på flera och har vänner som gjort detsamma. De samlade vittnesmålen är därför gedigna gällande hur det många gånger ser ut för eleverna och lärarna, inifrån.

Hos en privat verksamhet jag jobbade på stod i kontraktet att eleverna skulle ha individuella scheman med olika ämnen. De skulle fyllas i av läraren och skickas in till arbetsförmedlingen varje vecka. ”Det behöver du inte bry dig om, se till att det ser bra ut bara”, sa arbetsledaren till mig. Trots att dessa scheman inte alls följdes skulle jag fylla i dem till punkt och pricka.
Eleverna satt själva i ett rum utan att förstå vad de skulle göra. I bland tittade någon halvt utbränd lärare in och hjälpte till lite med någon uppgift. Lärarnas undervisningstid var 30 timmar i veckan och vi hade dessutom ett stort antal administrativa sysslor att sköta. När jag frågade var mitt skrivbord var, sa arbetsledaren ”du kommer ändå mest sitta i klassrummet så det är inte så viktigt.”

Jag började sedan arbeta på den kommunala SFI:n. Det var en gigantisk skillnad. Kompetenta lärare, nöjda elever och fokus på pedagogisk kvalitet. Den lade kommunen senare ner på grund av ekonomiska skäl. Det stora privata utbildningsföretaget i staden, för övrigt påminnande om en industri, kunde då få ännu fler SFI-studerande att svälja i sitt stora gap. Slurp, tugg, tugg, rap.
Sen ser vi fler SFI-elever som möter samhället med undermåliga kunskaper i svenska språket. I stora salar massundervisas de i skift av ofta obehöriga lärare och hög personalomsättning. Finns alltså litet utrymme till individualisering, stöttning och interaktion, vilket är nödvändigt för språkutveckling. Det går inte bara emot forskning utan undergräver också de demokratiska värden som detta land säger sig stå för.

I slutändan blir därför privata aktörers användande av dessa elever för sin företagsverksamhet en fråga om att undanhålla dem den makt det innebär att behärska ett samhälles språk. Det blir ett hinder för att ta aktivt ansvar för sig själv och sin roll i samhället. Det leder till att de slussas ut med ett handikapp som riskerar att bli en identitet. En identitet av att vara i automatiskt underläge i relation till andra och då lättare passivt låta sig fösas runt i olika verksamheter på bidrag. Detta kan i längre perspektiv leda till depression, aggressivitet och brist på initiativkraft.

Förslag till vad som behövs göras är:

• Oanmälda kontrollbesök
• Skrapa på ytan och ställa obekväma frågor
• Intervjuer med lärare och elever

Detta förutsätter kunskap och ett genuint intresse av kvalitet i verksamheten.

De som studerar SFI har som alla andra i Sverige rätt till en likvärdig utbildning med kvalitet. Det är en mänsklig rättighet, även i Sverige.

Tove Arvidsson, legitimerad SFI-lärare
Debattören har tidigare varit aktiv inom Miljöpartiet men har inte längre några uppdrag och är inte längre medlem i partiet.

Häng med i debatten och kommentera artikeln
– följ Aftonbladet Debatt på Facebook.