Nostalgismocka för lantisar när Webhallen gör reklam

Nostalgismocka för lantisar när Webhallen gör reklam

Jag vet inte hur många mil det blev totalt under tonåren som datorn fick skumpa fram längs vägarna i familjens skottkärra. Det var många lankvällar hos kompisar, framförallt under sommarloven, och det enklaste sättet att lösa transporten var oftast genom ovan nämna medel.

Frågan är om det var det utomjordiskt konstiga med lan som gjorde det svårt att få skjuts (det gick ju trots allt bra att ta bilden till fotbollsträningen), eller om det var en del av upplevelsen att mötas upp längs vägen och vandra tillsammans som lockade.

Oavsett anledning så kom skottkärran ofta till användning när datorn skulle fraktas fram och tillbaka.

Jag antar att fenomenet främst existerade utanför storstäderna. Där jag bor nu ser jag tyvärr sällan några skottkärror, men de kanske inte behövs nu när alla spelar online...

Undrar hur många fler än jag som drabbades av akut längtan tillbaka till enklare tider efter att ha sett Webbhallens senaste reklam. Tiden med skottkärra och datorn i svajigt grepp på väg mot nya äventyr.

Medlem

Här finns det inte nostalgi: Det var bättre förr. Må vara 'LAN' idag men det är inte samma sak. Hela känslan av att försöka få spel att funka över LAN. Speciellt då alla spel inte funkade online eller att det var svårt att få det att funka online. Att spela med polarna blev så häftigt och en känsla jag inte återfunnit sedan dess.

Medlem

Bodde i en mindre stad men våra föräldrar skjutsade oss så skottkärra har jag aldrig stött på i LAN sammanhang Första lanet vi hade med coax kablar, tog oss först en hel dag att få igång innan vi kunde börja spela good times!

Medlem

Det sämsta med lan var när internet kom, då började folk sitta och använda det i stället för att spela. Svineri är vad det är.


signatur

Too real to be a dream, too painful to be a nightmare.

Medlem
Skrivet av Trycket:

Här finns det inte nostalgi: Det var bättre förr. Må vara 'LAN' idag men det är inte samma sak. Hela känslan av att försöka få spel att funka över LAN. Speciellt då alla spel inte funkade online eller att det var svårt att få det att funka online. Att spela med polarna blev så häftigt och en känsla jag inte återfunnit sedan dess.

Skrivet av legendofkarl:

Bodde i en mindre stad men våra föräldrar skjutsade oss så skottkärra har jag aldrig stött på i LAN sammanhang Första lanet vi hade med coax kablar, tog oss först en hel dag att få igång innan vi kunde börja spela good times!

Jag vill inte tillbaka till den tiden men samtidigt vill jag ha tillbaka mentaliteten jag (och kanske majoriteten av spelare) hade då. Det var inget problem att första dagen dedikerades till tekniskt strul. Varje jävla gång. Nu hade jag packat ihop och åkt hem.
Eller att man kanske inte fick igång ett nytt spel på sin dator medan dom andra spelade ihop. Då stod man och tittade på. Nu hade jag packat ihop och åkt hem.
Sova tre timmar i en knölig soffa? Då var det spännande. Nu hade jag packat ihop... ja ni fattar.
Kommer överlag ihåg det som att dom flesta hade en mer avslappnad inställning till livet. Vet inte om det var ungdomen eller tidseran.


signatur

PSN: OAKTHYR

Skrivet av legendofkarl:

Bodde i en mindre stad men våra föräldrar skjutsade oss så skottkärra har jag aldrig stött på i LAN sammanhang Första lanet vi hade med coax kablar, tog oss först en hel dag att få igång innan vi kunde börja spela good times!

Skrivet av OAKTHYR:

Jag vill inte tillbaka till den tiden men samtidigt vill jag ha tillbaka mentaliteten jag (och kanske majoriteten av spelare) hade då. Det var inget problem att första dagen dedikerades till tekniskt strul. Varje jävla gång. Nu hade jag packat ihop och åkt hem.

Det krävdes alltid timmar innan det faktiskt gick att spela något. Framförallt om det var ett nytt spel som skulle prövas, och alltid fanns det någon stackare med en brödrost på plats. Som antingen fick sätta standarden för vad som kunde spelas (eller titta på).

1
Skriv svar