Eric jag håller med dig om att vi inte skall acceptera att barn far illa inom idrotten. Ändå kommer jag inte svara när du ringer till föreningen. När du säger att du ska ringa till föreningen så antar jag att det är mig i styrelsen du vill prata med. Det är inte för att jag inte vill prata med dig eller inte bryr mig om sexuella övergrepp som jag inte svarar utan för att jag är på jobbet, mitt ”riktiga” avlönade jobb. Om du har tur kanske jag kan svara på ett mejl söndag kväll. Är jag då nonchalant som inte vill prata med dig eller prioriterar sexuella övergrepp mer än så, nej jag gör mitt arbete i föreningen ideellt, på min fritid.
LÄS MER: "En nationell skandal som kräver att vi agerar"
Föreningslivet bygger på ideella krafter som är tränare och styrelsemedlemmar på sin fritid, som delar med sig av sin tid mot ingen eller liten ekonomisk ersättning. Idrotten skall vara en fristad för barn och ungdomar där man får chans att röra sig och ha roligt. Att barn under sin idrottstid utsätts för sexuella övergrepp är oacceptabelt och gör mig besviken på föreningslivet. Som styrelse är vi ansvariga för verksamheten som föreningen bedriver. Vilket innebär att vi såklart har ett ansvar för att verksamheten sker ur ett barnrättsperspektiv, men också att vi har duktiga tränare till våra grupper, att ekonomin går ihop, att hemsidan hålls uppdaterad och så vidare. Att säga att det inte finns tid är ingen ursäkt men prioriteringar måste göras och det är lätt att fokusera på det som är mest akut. Lösningen kan ju låta enkel om jag bara prioriterar förebyggande av sexuella övergrepp så kommer problemet lösa sig, men de där andra delarna måste också göras, utan pengar och utan tränare så har vi ingen verksamhet alls. Lägg lite mer tid då är lätt att tänka – och ja det skulle ju gå men då får jag skära bort ännu mer av det jag redan prioriterat ner till förmån för föreningen, min egen familj, vänner och träning. Det är alltså ingen lösning och det är här problemet med din lösning ligger Eric.
LÄS MER: Bris vill se större fokus på sexuella övergrepp inom idrotten
”Har du ett barn som idrottar i en förening?Då är mitt förslag att du gör så här: Ring föreningen och fråga hur de förebygger sexuella övergrepp. Fråga också hur deras åtgärdsplan ser ut om de en dag skulle upptäcka att något sådant faktiskt skett. Har de inget bra svar? Då säger du ”ok, då är det bara att sätta igång och jobba. Jag ringer om en vecka igen.”
Absolut skall man fråga och visa att det är en viktig fråga för föräldrar och barn men kom också ihåg vem du vill skydda, ditt eget och andra barn. Om det är en hjärtefråga för dig så bör du också vilja hjälpa till. Så mitt tips till dig som förälder som har barn som är medlem i en förening är: Ring till föreningen och berätta att du tycker att förebyggande av sexuella övergrepp är väldigt viktigt och undrar hur du kan hjälpa till för att förebygga dessa i just er förening. Ställ upp och hjälp till på träningarna och matcher när det går, fler föräldrar som är närvarande skapar en säkrare miljö.
LÄS MER:Kuratorn: "Det är fortfarande tabubelagt"
Tyvärr är det idag många föräldrar som glömt bort den ideella föreningen och att det med det kommer att man skall hjälpa till. Man vill ha träningar till sina barn men att ställa upp som tränare är långt från en självklarhet. Man vill gärna äta av kakan utan att hjälpa till att göra den. Självklart skall vi som styrelse jobba mot att det inte skall förekomma några sexuella övergrepp inom idrotten – men det är inte några få personer i föreningen som skall skapa förutsättningarna utan vi alla tillsammans. Så Eric när jag svarar på ditt mejl på söndag kväll så hoppas jag att jag kan tacka ja till hjälpen som du erbjuder för at vi tillsammans skall kunna skapa en tryggare miljö för föreningens barn.
