Webbstöd förbättrar vården vid prostatacancer

Forskningsprojektet genomförs av Mirjam Ekstedt, professor i vårdvetenskap vid Linnéuniversitet och forskare vid Karolinska institutet, ihop med kollegor. I samarbete med personalen och deras kunskaper om patienternas behandling och egenvård och utifrån patienternas egna upplevelser ska hon och hennes forskargrupp utveckla en e-hälsoapplikation för rådgivning och motiverande stöd.

– Efter en första pilotstudie med nio män i 50–78-årsåldern går vi nu vidare och testar E-hälsostödet på ett hundratal patienter som ska ge bredare kunskaper, säger Mirjam Ekstedt.

Bland annat så ska det undersökas på vilket sätt e-hälsostödet gör skillnad för patienterna i rehabilitering efter behandling.

– Vi inriktar oss på prostatacancer då det är en av de vanligaste sjukdomarna bland män. Den expositionsartade ökningen för olika cancerformer beror dels på att vi lever längre och riskerar att drabbas samtidigt som bättre behandling gör att vi också kan överleva länge efter en cancerdiagnos. Det får stora konsekvenser, både vad gäller framtida bördor för hälsa- och sjukvård, och människors egenvård, säger Mirjam Ekstedt.

Stödet ska utgöra en förlängd arm för eftervården, efter operationer för exempelvis urininkontinens och för att öka sexuell förmåga.

– Patienter uttrycker ofta att de saknar både anpassad information och motiverande stöd. Framför allt råder det stora skillnader i hur stödet ser ut och hur man arbetar med patienterna. Från patientens håll upplever man inte riktigt att stödet finns. Från personalsidan behöver man hjälp med att förstå hur man ska ge motiverande stöd till egenvård.

Projektet är ett led i utvecklingen av standardiserade vårdplaner som den dåvarande regeringen aviserade 2009. Det nationella cancerprogrammet ska minska ledtiderna och ge ökad jämlikhet i cancervården över hela landet.

– Ofta finns det en bra hantering av informationen kring den medicinska behandlingen av patienten medan patienten upplever sig sakna stöd i väntan som uppstår mellan olika milstolpar i den standardiserade vårdplanen, och speciellt i efterförloppet när behandlingen är avslutad när egenvården tar vid. Även om kontaktsköterskor och andra utför sitt arbete bra följs egenvården sällan upp på ett välstrukturerat sätt.

– Patienterna som vi träffat berättar att ifall de hade haft ett mer kontinuerligt stöd så hade de troligen hållit ut bättre när det gäller exempelvis träning för att hantera bieffekter av operationer, urininkontinens och sexuell oförmåga, säger Mirjam Ekstedt.

Patienterna uppger också att de troligen hade mått bättre om de hade haft motivation att träna längre än vad de faktiskt har gjort. Det är lätt att tappa sugen och då får råden inte så stor effekt. Det motiverande stödet utvecklas både i webb- och i appform.

Den teoretiska grunden är SDT, Self Determination Theory, för att öka patienternas autonomi, självständighet och egenvårdsförmåga genom att exempelvis att ge tät feedback för att öka individens känsla av kompetens, självbestämmande och social meningsfullhet. Teorin har även används för andra motivationshöjande åtgärder som att sluta röka och inom kostrådgivning.

Med appen kan man skicka frågor till patienter om allt är bra eller hur det går. Om patienter skickar frågor får de svar inom överenskommen tid från en kontaksköterska. Man kan snabbt hantera ”orosfrågor” på ett sätt som är enklare än att ringa upp sin vårdgivare.

– Från vårdens sida beskriver kontaktssjuksköterskorna att E.-hälsostödet underlättar ikontakten med patienterna. Det är enklare att skriva en fråga om provsvar eller något man undrar över än att ringa. Man kan man tycka att allt ser bra ut och utifrån omständigheterna kan det inte bli bättre, men så upplever inte alltid patienterna det på grund av brister i psykosocialt stöd. I många fall beror missnöjda patienter på att man väntar på att vården ska höra av sig och inte upplever att man får stöd.

MARTIN WALLSTRÖM