Brist inom MLCC-industrin skapar problem för 2018

Som ett resultat av att utöka marginalerna inom keramik stöder MLCC-tillverkare inte keramiska företag med låg marginal, särskilt inte de som har exponering mot ädelmetaller såsom ruthenium och palladium, skriver marknadsanalytikern Dennis Zogbi (Paumanok Publications, Inc) i sin TTi MarketEye-kolumn. Den mest kostnadseffektiva lösningen för tillfället är stapling av keramik, en lösning som kommer att fortsätta vara den mest kostnadseffektiva de närmsta 10 åren enligt analytikern. Dock kommer nu även segment där andra dielektriska ämnen kan användas att växa, då tillverkare inte har något annat väl än att distansera sig från ett beroende av bariumtitanatbaserad keramisk dielektrika. Detta kommer att påverka efterfrågan och kapaciteten för andra dielektriker och kan tvinga utvecklingen av nästa generationens ultra-små komponentteknologier som bygger på nya processer. Alternativa metoder för att arbeta kring bristen har redan tagits i användning, till exempel tunna och tjocka filmintegrerade passiva enheter och integralpassiva substrat. Detta är nästa generation av kapacitans-, resistans- och induktansgenerering för volymetrisk effektivitet och nästa stora område för passiv komponentinvestering. Muratas köp av IPDIA pekar mot nästa krav för tillverkare av handenhetsmoduler och bärbara enheter för att generera ström, ansluta och tillhandahålla den kapacitans och energitäthet som krävs för att skapa avancerad funktionalitet och kompletta autonoma system för svarta lådor, vare sig det är en modul, telefon eller en bil. Mer information om detta ämne finns på Paumanok Publications, och kommer att diskuteras under TEC Linköping i maj.