Säkra framtidens paralympier

Det görs, enligt oss, inte tillräckligt för att främja tillgänglighet på Sveriges idrottsanläggningar. Att inte möjliggöra fysisk aktivitet för personer med funktionsnedsättning bidrar till en ökad hälsoklyfta, och att de som vill men inte kan idrotta ställs utanför samhället. Motion och idrott är viktigt, inte bara för vinna olympiska medaljer, utan även för en friskare befolkning.

I fredags invigdes vinterparalympics 2018 i Sydkorea, och Sverige har flera medaljhopp.  Förutsättningarna för framgångsrika olympier och paralympier ser olika ut, men på ett område ser de lika ut: träning ger färdighet och en förutsättning för att kunna träna är det finns tillgängliga och fungerande idrottsanläggningar, såväl för toppidrottsmän som vanliga motionärer.

I Folkhälsomyndighetens slutrapport från  uppdraget inom regeringens strategi för genomförande av funktionshinderspolitiken 2011–2016  konstateras att en stillasittande fritid är vanligare bland personer med funktionsnedsättning jämfört med övrig befolkning. Det konstateras också att just kommunernas folkhälsoarbete spelar en central roll, inte minst när det gäller förutsättningar för tillgänglighet som kan bidra till ökad fysisk aktivitet. Att ta sig in och runt i själva lokalen får aldrig vara ett hinder för att utöva sin idrott. 
 
I plan- och bygglagen, PBL, anges att alla hinder mot tillgänglighet och användbarhet i lokaler dit allmänheten har tillträde och på allmänna platser, ska avhjälpas.

KONE och Parasport genomför löpande undersökningar på idrottsanläggningar runt om i Sverige angående hur det står till med deras hinder och möjligheter idag. Och, följande saker är, enligt oss, extra viktiga att betona.  

Enkla åtgärder kan göra stor skillnad.  Inte alla anpassningar är förknippade med stora kostnader. Relativt enkla åtgärder som till exempel räcken, punktskrift, bredare hissdörr och automatiska dörröppnare kan göra stor skillnad för den enskilde individens självständighet och delaktighet. 

Svårt med styrfart när riktning saknas. Fler idrottsanläggningar saknar någon form av tillgänglighetsplan. Detta faktum i  kombination med diskussionen i den bostadspolitiska debatten angående eventuella regellättnader, gör att tillgänglighetsfrågor riskerar att komma ytterligare i kläm.  

En anläggning behöver flera olika typer av anpassningar. Toaletter och parkeringar är de vanligaste anpassningarna och är relativt enkla åtgärder som syns. Samtidigt kan åtgärder som plattformshiss från mark till entréplan samt punktskrift och ljudmeddelande vid hissen göra hela skillnaden för en individ med just med detta behov.  

KONE och Parasport Sverige vill arbeta tillsammans med kommuner och fastighetsägare för att öka förståelse för betydelsen av att tillgänglighetsanpassa.  

För att säkra framtida generationers paralympier och skynda på kommunernas viktiga roll som hälsofrämjare, behöver enkla hinder i publika lokaler och på allmänna platser tas bort. Kommuner och fastighetsägare behöver med andra ord toppa formen i sitt tillgänglighetsarbete.

Jaakko Kaivonen, vd Kone Skandinavien

Johan Strid, generalsekreterare Parasport Sverige