Ledare HP 15/3. Men innerst inne vet alla att en fetknopp, det är det inte riktigt fint att vara.
De tjockisar som lyfts fram som förebilder är alltid undantag, aldrig norm. Deras skönhet är aldrig lika självklar som de riktigt smalas och måste därför alltid omges av käcka uppmaningar om att älska kroppen som den är.
Att vara överviktig ses dessutom inte bara oattraktivt, det är ohälsosamt. Överviktiga löper en ökad risk för att drabbas av alltifrån hjärtinfarkt till diabetes och cancer. Det vet alla. Den som bär på för många kilon måste därför rimligtvis inte bara vara ful och ohälsosam, utan även dum.
Hur kan man vara så korkad att man trycker i sig en massa fett och socker? Ingen vill väl ha cancer? Det är väl bara att sluta glufsa? Följ någon av de metoder som sköljer över oss från löpsedlar, Facebookannonser och söndagsbilagor! Bli smal, frisk och fräsch!
Nej, ingen vill ha cancer. Ingen vill tvingas välja de tristaste kläderna i ett ”Big is Beautiful”-hörn i butiken eller uppfattas som ful och sakna karaktär. Men att gå ner i vikt är sällan så enkelt som peppiga hälsocoacher vill göra gällande. Det faktum att många som går igenom stora vikt-ras en kort tid därefter ökar igen visar att övervikt inte handlar om att människor inte vet hur man bantar eller förstår vilka risker de utsätter sig för när de har ett BMI på över 30 (fetma) eller 35 (svår fetma).
Bakom fettet döljer sig ofta ångest- problematik, stress, annan typ av psykisk ohälsa, hormonrubbningar, ämnesomsättningssjukdomar eller annat som inte har att göra än att människor struntar i att äta grönsaker och röra på sig.
Ibland är det så enkelt som att vissa trivs med sin övervikt. När läkare då gör fetmaupprop och kräver skatt på läsk och moralistmammor skriver i Aftonbladet att den som ger sitt barn socker – den ”vita döden” – inte älskar dem, leder det bara till en sak. Vikt blir än mer skambelagt och ångestfyllt och mat, som borde förknippas med glädje och gemenskap, blir i stället något fult.
Men varken fett eller kolhydrater är något fult. Det är sådant våra kroppar i lagom dos behöver. Fett bygger upp celler, tar upp vitaminer och gör så att immunförsvaret fungerar. Kolhydrater är den viktigaste energikällan, för utan glukos fungerar inte hjärnan.
Vill man minska fetmans negativa hälsoeffekter är inte piskor i form av förbud eller nedlåtande omdömen om människor som gillar socker en framkomlig väg. I stället bör vi på riktigt respektera att alla ser olika ut och att skönhet kommer i alla former. De läkare (och andra) som vill hjälpa människor som av medicinska skäl behöver gå ned i vikt bör framförallt koncentrera sig på de bakomliggande orsaker som gör att människor självmedicinerar med mat.
För tjockisar är varken fula eller dumma. Först när människor älskar sig själva finns möjlighet till långsiktig förändring.