Granne har hårdgjort och vår tomt har nu blivit en sjö. Vad gör vi?

Hur skall man gå vidare om man misstänker att grannens hårdgörning av sin tomt försatt områdets och vår egen naturliga infiltration ur spel så att vår tomt nu har blivit en sjö? Hur bevisar man detta, vem kontaktar man och hur? Vad kan kommunen och ens försäkringsbolag hjälpa till med? Har någon här på forumet kanske något rättsfall att hänvisa till? Tacksam för alla tips både här i tråden och via PM.

Det är snarare tvärtom. Det är den nyinflyttade grannen nedanför oss i fallriktningen som genom att hårdgöra försvårar för infiltrationen från hela området att passera vidare.runt om vår tomt och ifrån vår tomt. Alltså stannar avrinningen vattnet av, grundvattennivån höjs upp runt om oss och samlas på vår tomt. Gräsmattan har redan dött av syrebrist och den inredda källaren är nu hotad.

Detta har inte hänt tidigare och det har varit fler regniga höstar/vintrar under alla de år vi har bott här. Jag kan gärna ge mer detaljer om det behövs, men eftersom någon granne kanske läser det här kanske det försvårar för fortsättningen och om ändå ingen nappar på tråden med någon hjälp är det bara dumt. Frågeställningen är väl ändå generellt intressant.

Så skall vi ta hit någon? Vad bör denne mäta/pröva? Vem skall betala den kostnaden? Räcker det som bevis vid en ev.. tingsrättsförhandling o.s.v. - för man får ju inte vid ett nybygge försvåra grannarnas dagvattenavledning - eller? Hade de bara grävt 10 m till och lagt ned ett dräneringsrör när de ändå grävde överallt annars på tomten hade det inte funnits något problem. Nu sparade de in 2000 kr på ett par hundra tusen i markarbeten...
Jag vet att stadsbyggnadskontoren t.ex. kan neka inflyttning vid nybyggnation ifall inte dagvattenavledningen anses vara tillfredsställande löst så det är ändå något som borde tas på allvar.

Precis den diskussion jag vill få upp. Det finns en allmänning i form av en smal grusväg mellan oss och grannen. Grannens tomt ligger längre ned i fallriktningen samt på andra sidan grusvägen. Mellan grusvägen och grannen fanns ett dike som tog hand om avrinningen från ett större område om 20 fastigheter. Nu är en stor del av det diket igenfyllt samt kompakterat.

Man skulle kunna jämföra det med att grannen har byggt en fördämning och vi har fått en Hooverdamm, dock utan att kunna utnyttja fallhöjden till elkraftsframställning då fallhöjden är ringa.

Vi bor i ett hus i ett område där det sedan snart ett sekel har väl fungerat med naturlig infiltration av dagvatten. Det har fungerat så väl att när vattenverket vid indragning av kommunalt VA för ett par decennier sedan även erbjöd dagvattenanslutning så tackade fastighetsägarna samstämmigt nej till detta, det var en onödig kostnad tyckte man då. Så dag- och ytvattnet har fått ta sina egna vägar vidare ut i närliggande sankmark.

Här och var går det berg i dagen men på de flesta tomter ligger berget i vågor under marken på vilket det ligger sand och jordlager 50-250 cm och där följer överskottsvattnet bergets svaga sluttning under jordytan.

För vår egen tomt har vi förstått att berget går så att dag- och ytvatten som kommer från högre liggande områden måste passera vid sidan av och under vår tomt och vidare ut från fastigheten via ett hörn av vår tomt. Längs tomtsidan och vidare nedanför hörnet går en smal grusväg som är allmänning och på andra sidan grusvägen har en nyinflyttad granne för ett par år sedan köpt en tidigare sommarstugetomt och byggt ett hus på betongplatta. Mellan grannhuset och grusvägen har grannen en relativt nylagd gräsmatta med nedlagda dräneringsrör som går till ett gammalt dike mellan den mellanliggande grusvägen och deras gräsmatta. Detta dike har sedan mer än 50 år tagit hand om vattnet och fört det vidare.

När grannen byggde det nya huset för några få år sedan fylldes en del av diket med grus för att möjliggöra anslutande bilparkering. Vi vet inte om det då lades ned ett dräneringsrör där men om det inte gjordes så hamnade dikets början i så fall ca 10 meter längre bort. Dessutom hårdpackades och vibbrades marken vilket ju försvårar för infiltrationsvattnet att föras till kvarvarande dike och eventuellt dräneringsrör. Även själva husets hårdpackade grund under betongplattan bildar troligen en barriär för infiltrationsvattnet mot sankmarken på andra sidan för redan efter detta nybygge började det uppkomma stående vatten på vår tomt efter häftiga regnväder - oftare och under längre tider än tidigare år.

Nu har grannen gått vidare och låtit stensätta just de delar av sin tomt som är känsliga för områdets infiltration. Tunga grävmaskiner och lastbilar har gått där under flera veckor och stora ytor har vibbrats. Jorden har packats ihop så mycket att flera lastbilslass med grus och även ny jord har lagts ovanpå. Detta har i sin tur utjämnats och ytor som skall hårdgöras har vibbrats. Det skall bli markstenaltaner, markstenparkering, stengångar m.m.

Resultatet är att vår tomt med tidigare välskött gräsmatta nu till en stor del är en frusen sjö som vi i och för sig kan öva konståkning på men därunder har gräset dött av syrebrist. Infiltrationen nedåt från området fungerar inte längre och allt vatten samlas istället på vår tomt. Vår egen dagavvattning fungerar inte och grundvattennivån har hamnat över markytan så att även vår helinredda källare som sticker ned någon meter under markytan nu hotas av vattentryck och riskerar att översvämmas.

Vi förstår att en lösning skulle kunna vara att vi bygger en pumpbrunn på vår tomt som vi driftar med el för att ta hand om hela områdets ytvatten samt försöker få lov till att bygga ett nytt 150 meter långt dike som går runt grannens tomt och ut till sankmarkerna, men vi känner liksom inte att det är vårt ansvar att ta alla kostnader för något en granne aktivt har orsakat, lätt kunnat undvika och som påverkar ett helt bostadsområdes infiltrering, men mest drabbar oss (plus en annan granne). Dessutom skulle en sådan investering öka driftskostnaderna och sänka värdet på vår fastighet. Så vad gör vi lämpligen nu?